Inget lopp eller så, utan jag har brutit min dåliga ”vågar-inte-gå-ut-och-springa-för-det-är-kallt” svit.
Egentligen så skulle jag ha skrivit om det här redan igår, men, jag fick ägna kvällen till att agera privat chaufför. Förra veckan var ju inte en så vidare bra vecka träningsmässigt, allt bara för att jag kände att jag frös från det att jag gick upp på mornarna till det att jag gick och la mig på kvällarna. Så jag avstod helt enkelt från att träna över huvudtaget. Men som sagt var så var det nu dags att bryta upp och gå vidare.
Det är väl lika bra att köra på, inga försiktiga starter utan är det måndag så är det, och då finns det bara en sak att ägna sig åt… INTERVALLER! Japp! det var intervallmåndag så det fick helt enkelt bli 300 m backintervaller med 300 m gångvila sex repetitioner plus uppvärmning i ca 3 km och lika lång nerjogg. Hur jag kännde ming under passet? Jag ville bara lägga mig ner och gråta och kräkas. Efter passet? Som en prins.
Idag så var det ett besök på gymmet som hägrade. När jag var nästan klar på löpbandet så ramlade snöret till nödstoppen ner och började slå mig på benet, så jag tänkte att jag rullar ihop den lite snyggt och lägger upp den på det lilla ”bordet” på löpbandet. Pang! och jag var på väg in i kontrollpanelen och bandet stod still, VAD F-N!! Jag hade av misstag dragit ut nödstoppen istället för att rulla ihop snöret snyggt. Snacka om tvärstopp. Inga skador förutom ett sårat självförtroende, tur att ingen såg mig i alla fall. (Tror jag)
Förra vecka skrev jag att det var en typisk varannan dags vecka. Men jag kan ju inte påstå att det har blivit något bättre. Den här veckan verkar det som om jag helt har tappat motivationen till att både springa och träna på gymmet.
Jag tror att det beror på den förbannade kylan. Det är inte kallare än det har varit i vinter, det är faktiskt mildare men det är blåsten och den här typiska fuktiga västkustkylan som tränger rakt in i benen som gör att jag hellre avstått träning. Jag är trött på att frysa!
Runners vs Kadens
Lite inspiration ramlade ner i min brevlåda i dag RW och Kadens nu står i valet och kvalet, vilken ska jag börja med? Fast egentligen så så är valet självklar, jag MÅSTE gå igenom RW det första jag gör när jag får den. Samma visa varje gång, bara jag bläddrat igenom tidningen en gång innan så kan jag i lugn och ro sätta mig och läsa den, men inte förr.
Nu får vi se om det här inlägget plus det nya nummret av RW kan ge mig lite mer inspiration som jag hoppas på. Förresten! Jag höll ju på att glömma, imorgon ska jag för första gången besöka en naprapat. Hon ska få kolla på mitt knä och på mitt smalben som jag haft besvär med. Jag får väl ta och återkomma med en rapport om hur det har utfallit vid ett senare tillfälle.
Då var det äntligen avklarat, Bodybalance. Efter att jag missat och inte kunnat delta så var det äntligen debut för mig på det pass jag fruktat mest, Bodybalance. Fruktan består av att jag är lika smidig som ett låst kassaskåp inslutet i cement. Hur skulle jag kunna böja, vrida och bända på mig som jag har sett folk göra på dessa pass?
För det första kan jag konstatera att det var inget grabb-pass direkt, det var jag och en kille till och ca 30 tjejer. Jag placerade mig strategiskt i ett hörn där jag inte skulle synas, men tyvärr brevid en tjej som verkligen kunde slå kunde på sig själv och sedan knyta upp sig ingen på alla möjliga sätt. Hur gick det för mig då? Jo, jag kommer att göra om det här fler gånger, det var riktigt skönt och jag var inte så stel som jag först trodde, jag var i vissa lägen till och med riktigt imponerad av mig själv, men som den självkritiska person jag är så kommer det aldrig bli perfekt. Man kan uttrycka det så här: Jag har en del att strechande att ägna mig åt.
Mellan Bodybalance passet och det S-core pass jag också hade bokat hade jag lite tid att slå ihjäl, ca 1 timma. det spenderade jag med att för en gångs skull köra ett löp pass på löpbandet som var riktigt skönt och roligt. Ett stegrings pass på 10.48 km. Tyvärr glömde jag att kolla i vilket tempo jag hade utan jag körde på löpbandets fartsystem där jag gick från 10,5 i uppvärmningen till att avsluta i 13,5. Jag tror det är km/h som gäller men som sagt var jag vet inte.
Den här veckan ser ut som om den inte kommer att bjuda på några extravaganser över huvudtaget. Det ser till och med ut som om det kommer att bli en sådan där varannan dags vecka. Frågan är om jag fortfarande är trött efter förra helgens bravader eller om det bara är en sådan vecka.
Det började med att jag i måndags hade bestämt att jag skulle ge mig ut på en morgon runda på tisdags morgonen, men det kan man konstatera att det sket sig ordentligt när jag efter att jag varit uppe och satt på kaffe återgick till sängen och somnade om i stället för att klä på mig löparkläderna och springa ut. På eftermiddagen kunde jag bara träna en snabbis på gymmet då jag skulle kör F från dansen till Jiu-juitsun.
Onsdagen tittade jag ut genom fönstret och kände att, nej, jag orkar inte. Så då blev det inget alls.
Torsdagen så blev det bara 5 km på löpbandet då jag fick väldigt ont i mitt vänstra smalben, benhinnan igen. Och i dag fredag var det meningen att jag skulle till gymmet igen för lite morgonträning innan jobbet, men, där satte återigen benhinnan stopp.
I morgon lördag SKA jag äntligen få prova på Bodybalance. Passet är bokat och klockan är redan ställd, nu får inget stoppa mig. Men det här är som de säger en helt annan historia.
Det är torsdag och klockan är 02:00 när den ringer för att vi ska gå upp. Inte för att väcka tuppen utan för att vi ska utnyttja tiden maximalt. Strax innan 03:00 sitter vi alla i bilen på väg de 456 km till Sälen, Dalarna för en kort skidsemester.
Klockan är strax efter 10 när vi parkerar bilen vid Hundfjällets skidanläggning efter en smärtfri bilresa. Inchekning är inte förren 15:30 så vi hade tänkt utnyttja dagen till att åka skidor, så det är bara att bege sig bort till Skistar shopen för att hämta ut de förbeställda skidpaketen vi hyrt. Spänningen och glädjen över att få åka skidor igen tar överhand så jag känner inte hur trött jag egentligen är.
Löparens dag
Det visade sig att under min skidresa så har det varit löparens dag, vilket jag inte visste att det fanns innan jag åkte. Det som är det ironiska i det hela är att jag innan resan stod och dividerade med mig själv om jag skulle ta med löparskor och kläder eller inte och kom fram till att eftersom jag ska åka så mycket skidor finns det säker inte tid för någon löpning, gissa vad? Det fanns tid det och det fanns tydligen också någon som arrangerade ett evenemang i Sälen just denna dag. Typiskt! Hur kan jag ha missat detta egentligen??
Det var det närmaste löpning jag kom den här helgen. I går spenderade jag dagen med att köra hela vägen hem igen så då blev det ingen löpning heller. Och idag måndag har jag tagit semester för att kunna vila innan arbetet drar i gång på allvar igen och det är som alla seriösa löpare vet intervallmåndag så, blir det vila.
Åter till Sälen och min rumpa. På väg hem var vi bara tvungna att stanna till vid Stadium Outlet i Sälen, Alla sporter 40-70% billigare deklarerade skyltarna vid butiken, och gissa om jag blev besviken. Jo, jag var fullt medveten om att de skulle ha övervägande skidinspirerat utbud men mycket mer än så var det faktiskt inte ett par skor eller två och lite kläder som inte hade med skidor att gör.
Och det är här min rumpa kommer in. Jag var i behov av ett par nya gå-hemma-och-mysa-i-byxor, och där hängde de alla möjliga färger och storlekar, sweatpants, sweatshirts, t-shirt och mössor alla med samma tryck Sälen. Så, det fick bli ett par gråa sweatpants med sälen broderat på den enda bakfickan och eftersom jag visste vilken storlek jag ville ha så tog jag ett par betalade och åkte hem. Och tur är väl att jag i förväg hade bestämt att det skulle vara ett par springa-omkring-hemma-i-byxor för passformen är den sämsta tänkbara. alldeles för tighta och långa men ack så sköna, säkert det skönaste byxor jag ägt.
Då var året 2011′s första månad över och det är dag att summera. Jag kan väl börja med att säga att månaden inte började som jag ville. Tanken var att jag skulle börja året som jag slutade det förra, genom att springa en mil. Det blev en promenad.
Första ”riktiga” veckan blev det bara ett lite löp-pass på 10 km på tisdagen och sedan blev det vila av för hela slanten. Varför, det kommer jag faktiskt inte ihåg.
Andra veckan gick det bättre, fram tills det var dags för ett gemensamt lång pass i Skatås, Göteborg. Det gick inte alls enligt mig. Håll efter ca 5 km så jag var tvungen att bryta och springa/gå tillbaka. 2 vilodagar i stället för 6 dagar som veckan innan.
Sedan gick det väl som på räls ända tills det blev lördag och skulle prova Bodybalance, det gick inget bra alls. Sedan rullade dagarna på och det finns väl inget mer att anmärka på förutom att det inte kom att bli någon Bodybalance alls den här månaden, för sista helgen den här månaden har jag spenderat med att hjälpa två olika vänner med att flytta.
På det hela taget så blev det ganska bra i alla fall.
119,7 km alltså bara 1880,3 km kvar tills målet på 2000 km i år är uppnått. Men det innebär också att det blev 119,7 kr till 1kr/km.se insamlingen.
Jag vill bara tala om jag nu mera har sålt min själ. Nja, riktigt så illa är det väl inte. Jag har där emot gått med i Smartsons testpanel för att testa en ny sportdyrck från hälsobutikskejan Life. Om det nu visar sig att jag blir antagen så får jag under en viss tid testa deras sportdryck gratis, och det är ju inte så fel, eller ? Som man brukar säga: Gratis är gott.
Jag vet inte i fall du har tänkt på det men sport-Sverige håller på att sälja ut sig. Tänk efter så förstår du nog vad jag menar. Vi kan börja med Stockholm marathon som numera heter ASICS Stockholm marathon, Globen som numera heter Ericsson Globe. Tjörn triathlon som numera heter Tenson Tjörn triathlon. Jag kan fortsätta ganska länge med att rada upp namnbyten på arenor och tävlingar bara för att en sponsor begär det för att de skänker pengar.
Visst jag tycker det är jättebra att företag engagerar sig i tävlingar, det ger inte bra dem reklam utan det gör faktiskt så att tävlingen över huvudtaget kan äga rum utan att ta hutlösa start avgifter av oss som deltar. Men nu är det faktist så att det finns i alla fall ett ställe i Sverige som utmärker sig genom att än så länge vägra byta namn på evenemang och arenor och det är min stad, mitt Göteborg.
Tänk efter själv, hur många evenemang, arenor och tillställningar i Göteborg känner du till som börjar med ett företagsnamn? Jag vet! Jag vet! Volvo ocean race! säger säker någon nu. Tänk en gång till. Volvo köpte tävlingen utav företaget Whitbread och förde den till Göteborg. Allt om det här går att läsa på den trevliga sidan Wikipedia.
Göteborsvarvet, världen största halvmaraton heter Göteborgsvarvet och inget annat trots att den största sponsorn är ett multinationellt skoföretag som börjar på A och slutar på didas. Ullevi heter Nya Ullevi eller Gamla Ullevi beroende på vilket Ullevi man pratar om. Scandinavium heter inte Läskeblask Scandinavium och Gothia Cup världens största fotbollstunering för ungdomar heter inte Bilmärke Gothia Cup. Vad är det jag vill säga med det här, jo, bara för att man arrangerar tävlingar och andra evenemang så behöver man inte alltid rätta sig efter vad sponsorerna vill. Det är bara att se på Göteborg, staden med jag vet inte hur många av världens största tävlingar och arrangemang, och det gäller inte bara sport.
Jag vet mycket väl att det inte spelar någon roll för oss som deltar vad tävlingen heter, om man inte själv har några moraliska aspekter gentemot sponsorn. Men det är ändå intressant att just en stad i Sverige går emot strömmen och inte antar sponsornamn på tävlingar och arenor, och för det hyllar jag en en gång mitt Göteborg, staden i mitt hjärta. Det som är mer intressant är att det inte är Sveriges huvudstad Stockholm som står ensam på täppan och slåss om att var oberoende näringslivets krav, utan den stad som brukar kallas lillebror, Göteborg.
Om någon undrar så är jag inte det minsta opartisk gentemot Göteborg, jag är född och uppvuxen där, fast jag nu inte lägre bor i staden. När jag kommer dit känner jag att jag kommit hem, var i staden jag än är.
Ni får gärna rätta mig om jag har fel, jag har inget emot diskussioner, eller varför inte komma med egna förslag på tävlingar och städer som vägrat byta namn på tävlingar och arrangemang.
Nu har har åter tagit mitt ansvar och gjort det som jag tidigare har lovat att göra. Jag har Återställt min balans genemot 1 kr/km. Jag har helt enkelt skänkt de pengar som mitt springande har genererat under november 90,2 km och december 87,2 km. Eftersom jag har legat lite efter så fick det bli lite ränta på dessa pengar, alltså 200 kr jämt.
Som jag har skrivit tidigare så är målet med insamlingen att samla in 10000 kr till cancerfonden och nu är det inte långt kvar, 58 kr upp till 10000 kr, Femtioåtta kronor! Alltså jag sitter här och funderar på att för skänka lite av januaris gåva bara för att vara den som gav de sista slantarna, jag menar bara att jag ligger redan på 106,5 km så att putta in dessa femtioåtta kronorna skulle inte göra så mycket, om ingen annan hinner före förstås….
Då var det äntligen avklarat, Bodybalance. Efter att jag 
Mellan Bodybalance passet och det S-core pass jag också hade bokat hade jag lite tid att slå ihjäl, ca 1 timma. det spenderade jag med att för en gångs skull köra ett löp pass på löpbandet som var riktigt skönt och roligt. Ett stegrings pass på 10.48 km. Tyvärr glömde jag att kolla i vilket tempo jag hade utan jag körde på löpbandets fartsystem där jag gick från 10,5 i uppvärmningen till att avsluta i 13,5. Jag tror det är km/h som gäller men som sagt var jag vet inte.
Den här veckan ser ut som om den inte kommer att bjuda på några extravaganser över huvudtaget. Det ser till och med ut som om det kommer att bli en sådan där varannan dags vecka. Frågan är om jag fortfarande är trött efter förra helgens bravader eller om det bara är en sådan vecka.
I morgon lördag SKA jag äntligen få prova på Bodybalance. Passet är bokat och klockan är redan ställd, nu får inget stoppa mig. Men det här är som de säger en helt annan historia.
Åter till Sälen och min rumpa. På väg hem var vi bara tvungna att stanna till vid Stadium Outlet i Sälen, Alla sporter 40-70% billigare deklarerade skyltarna vid butiken, och gissa om jag blev besviken. Jo, jag var fullt medveten om att de skulle ha övervägande skidinspirerat utbud men mycket mer än så var det faktiskt inte ett par skor eller två och lite kläder som inte hade med skidor att gör.
