Det var det här med bjj, revben och jag som inte riktig går ihop. Som jag skrev om tidigare så skadade jag revbenen på min vänstra sida när jag lekte bjj och kunde inte knappt rör mig på en vecka. Det tog mig närmare 5 veckor att bli helt återställd, och nu i torsdags så gjorde jag det igen. Nästan på exakt samma sätt som förra gången. Eftersom man har revben på båda sidorna av kroppen så tog jag höger sida denna gången. Detta kommer att innebära att jag är fullt återställd när det är ganska exakt 1 månad kvar till Göteborsvarvet och som det är nu så kan jag inte träna varken bjj löpning eller gym, det är knappt att jag kan gå längre sträckor.
Detta har gjort att jag har tagit följande beslut: Inget mer bjj förren varvet är avklarat. För mig betyder varvet så pass mycket, det ska springas, till varje pris. Förra gången jag skade mig så kunde jag börja springa efter 3 veckor, det var i alla fall efter den tiden jag testade. På gymmet är det ju inga problem att testa skulle det göra för ont så är det bara att kliva av bandet och försöka vid ett annat tillfälle. Jag tänkte jag skulle försöka redan denna vecka, bara känna på det, inget allvarligt.
Hur funkar det och träna löpning och Brasili Jiu-jitsu eller BJJ som det också kalla för sammtidigt? Inte så bra, för mig i alla fall.
Det hela började med att jag de först veckorna var så mörbultad efter de dagar som jag tränat BJJ att jag inte kunde bege mig ut och springa. Nu däremot så är problemet mer eller mindre tvärtom, jag kan springa och träna på gymmet men jag kan inte träna BJJ, allt för ett litet revben skull.
För tre veckor sedan under BJJ-träningen tog en tag i mig, vek i hop mig som en gammal trasa och på något sätt så tryckt han ihop mig så att det kändes som om ett revben tryckte rakt in i min lunga. Jag kunde knappt andas eller röra mig på en bra tag. Nu har det alltså gått tre veckor och nu kan jag springa, träna på gymmet men inte leka BJJ. Min plan var ju att jag skulle vara tillbaka i dojon vid det här laget, men, men, Jag får väl ta det nästa vecka.
Det värsta är att jag nu har ett bakslag då jag fick mer eller mindre ligga still första veckan, röra mig lite grann andra veckan, och det är inte för en nu vecka tre som jag har kunnat börjat träna igen, försiktigt. Nu är det bara till att ta sig tillbaka till formen.
Nu har det hänt, igen. Jag har bliv sjuk. Jag var tvungen att gå ifrån jobbet efter halva dagen i igår för att jag kände att jag håll på att bli magsjuk, trodde jag. Det visade sig att magsjuka var det i alla fall inte. Och som på vanliga manér så sitter jag här nu ca 36 timmar senare och är ”frisk” ingen mer feber och inget mer ont i hela kroppen.
Nu tänker jag avslöja min mirakelmedicin, det som gör att jag tillfrisknar så fort och gör att jag kan vara på benen och skutta som en gasell, eller nja, vara på benen och vara feberfri får räcka. Jag har en sak förutom sömn som jag verlkigen inte kan vara utan de få gånger jag är sjuk och det är…, trummvirvel och stigande spännande musik, konstpaus, NYPONSOPPA! Crescendo!
Helt vanlig Ekströms Nypposoppa, det är vad jag använder som mirakelmedicin. Jag kan inte tänka mig något annat som sjukföda. Ja, jag vet att det mest innehåller socker och jag vet att man säkert kan göra sin egen soppa både bättre och godare, men jag planerar att bli sjuk och är jag sjuk så ska det vara enkelt och snabbt. Koka vatten, blanda i pulver, Klart!
Jag har genom alla mina år använt nyponsoppa till att ”bota” allt från fyllesjuka till svininfluensa eller om det var dvärgbandmask som jag hade nu senast, jag har inte riktig bestämt mig ännu.
Jag vill med det här inlägget inte bara hylla mitt immunförsvar utan också den fanatastiska produkten Nyponsoppa. Vad har du för ”mirakelmedicin”? Och skulle det nu vara så att du inte har någon ”mirakelmedicin” så har du min fulla tillåtelse att använda nyponsoppa för att råda bot på det.
Då var det äntligen avklarat, Bodybalance. Efter att jag missat och inte kunnat delta så var det äntligen debut för mig på det pass jag fruktat mest, Bodybalance. Fruktan består av att jag är lika smidig som ett låst kassaskåp inslutet i cement. Hur skulle jag kunna böja, vrida och bända på mig som jag har sett folk göra på dessa pass?
För det första kan jag konstatera att det var inget grabb-pass direkt, det var jag och en kille till och ca 30 tjejer. Jag placerade mig strategiskt i ett hörn där jag inte skulle synas, men tyvärr brevid en tjej som verkligen kunde slå kunde på sig själv och sedan knyta upp sig ingen på alla möjliga sätt. Hur gick det för mig då? Jo, jag kommer att göra om det här fler gånger, det var riktigt skönt och jag var inte så stel som jag först trodde, jag var i vissa lägen till och med riktigt imponerad av mig själv, men som den självkritiska person jag är så kommer det aldrig bli perfekt. Man kan uttrycka det så här: Jag har en del att strechande att ägna mig åt.
Mellan Bodybalance passet och det S-core pass jag också hade bokat hade jag lite tid att slå ihjäl, ca 1 timma. det spenderade jag med att för en gångs skull köra ett löp pass på löpbandet som var riktigt skönt och roligt. Ett stegrings pass på 10.48 km. Tyvärr glömde jag att kolla i vilket tempo jag hade utan jag körde på löpbandets fartsystem där jag gick från 10,5 i uppvärmningen till att avsluta i 13,5. Jag tror det är km/h som gäller men som sagt var jag vet inte.
Den här veckan ser ut som om den inte kommer att bjuda på några extravaganser över huvudtaget. Det ser till och med ut som om det kommer att bli en sådan där varannan dags vecka. Frågan är om jag fortfarande är trött efter förra helgens bravader eller om det bara är en sådan vecka.
Det började med att jag i måndags hade bestämt att jag skulle ge mig ut på en morgon runda på tisdags morgonen, men det kan man konstatera att det sket sig ordentligt när jag efter att jag varit uppe och satt på kaffe återgick till sängen och somnade om i stället för att klä på mig löparkläderna och springa ut. På eftermiddagen kunde jag bara träna en snabbis på gymmet då jag skulle kör F från dansen till Jiu-juitsun.
Onsdagen tittade jag ut genom fönstret och kände att, nej, jag orkar inte. Så då blev det inget alls.
Torsdagen så blev det bara 5 km på löpbandet då jag fick väldigt ont i mitt vänstra smalben, benhinnan igen. Och i dag fredag var det meningen att jag skulle till gymmet igen för lite morgonträning innan jobbet, men, där satte återigen benhinnan stopp.
I morgon lördag SKA jag äntligen få prova på Bodybalance. Passet är bokat och klockan är redan ställd, nu får inget stoppa mig. Men det här är som de säger en helt annan historia.
Det är torsdag och klockan är 02:00 när den ringer för att vi ska gå upp. Inte för att väcka tuppen utan för att vi ska utnyttja tiden maximalt. Strax innan 03:00 sitter vi alla i bilen på väg de 456 km till Sälen, Dalarna för en kort skidsemester.
Klockan är strax efter 10 när vi parkerar bilen vid Hundfjällets skidanläggning efter en smärtfri bilresa. Inchekning är inte förren 15:30 så vi hade tänkt utnyttja dagen till att åka skidor, så det är bara att bege sig bort till Skistar shopen för att hämta ut de förbeställda skidpaketen vi hyrt. Spänningen och glädjen över att få åka skidor igen tar överhand så jag känner inte hur trött jag egentligen är.
Löparens dag
Det visade sig att under min skidresa så har det varit löparens dag, vilket jag inte visste att det fanns innan jag åkte. Det som är det ironiska i det hela är att jag innan resan stod och dividerade med mig själv om jag skulle ta med löparskor och kläder eller inte och kom fram till att eftersom jag ska åka så mycket skidor finns det säker inte tid för någon löpning, gissa vad? Det fanns tid det och det fanns tydligen också någon som arrangerade ett evenemang i Sälen just denna dag. Typiskt! Hur kan jag ha missat detta egentligen??
Det var det närmaste löpning jag kom den här helgen. I går spenderade jag dagen med att köra hela vägen hem igen så då blev det ingen löpning heller. Och idag måndag har jag tagit semester för att kunna vila innan arbetet drar i gång på allvar igen och det är som alla seriösa löpare vet intervallmåndag så, blir det vila.
Åter till Sälen och min rumpa. På väg hem var vi bara tvungna att stanna till vid Stadium Outlet i Sälen, Alla sporter 40-70% billigare deklarerade skyltarna vid butiken, och gissa om jag blev besviken. Jo, jag var fullt medveten om att de skulle ha övervägande skidinspirerat utbud men mycket mer än så var det faktiskt inte ett par skor eller två och lite kläder som inte hade med skidor att gör.
Och det är här min rumpa kommer in. Jag var i behov av ett par nya gå-hemma-och-mysa-i-byxor, och där hängde de alla möjliga färger och storlekar, sweatpants, sweatshirts, t-shirt och mössor alla med samma tryck Sälen. Så, det fick bli ett par gråa sweatpants med sälen broderat på den enda bakfickan och eftersom jag visste vilken storlek jag ville ha så tog jag ett par betalade och åkte hem. Och tur är väl att jag i förväg hade bestämt att det skulle vara ett par springa-omkring-hemma-i-byxor för passformen är den sämsta tänkbara. alldeles för tighta och långa men ack så sköna, säkert det skönaste byxor jag ägt.
Jag vill bara tala om jag nu mera har sålt min själ. Nja, riktigt så illa är det väl inte. Jag har där emot gått med i Smartsons testpanel för att testa en ny sportdyrck från hälsobutikskejan Life. Om det nu visar sig att jag blir antagen så får jag under en viss tid testa deras sportdryck gratis, och det är ju inte så fel, eller ? Som man brukar säga: Gratis är gott.
Välkommen till ett nytt inslag här på bloggen, Krönikan. Jag kommer att en gång i månaden komma med en lite krönika där jag behandlar lite olika ämnen inom träning och löpning på ett som jag hoppas ett lite roligare sätt. Jag kommer att försöka se saker ur en annan synvinkel och presentera det på ett personligt och kanske annorlunda sett. Så, min och årets första krönika på Spring långt, spring brett, håll tillgodo.
Då var det dags igen, dessa gym-terrorister som invaderar “mitt” gym och själ “min” tid och “min” plats på passen. De som kommer ett par gånger om året. I början av året, till våren när solen och värmen kommit för att stanna och så dyker de upp i slutet av sommaren när semestern är slut och vardagen åter gör sig påmind. Dem jag talar om är alla dessa människor som “tror” att de tränar bara för att man äger ett gymkort och för att man har träningsvärk ett par dagar om året. De som ockuperar parkeringsplatser, maskiner och löpband. De som har ett nyårslöfte att uppfylla, de som ska börja ett nytt liv.
Jag har inget emot att folk börjar träna, jag har inget emot att folk vill ha en bättre livsstil, men måste de göra det på mitt gym? Måste de stå där och flåsa på mitt löpband så att jag får vänta, jag har inte tid med det, jag ett schema och en träningsplan att passa. jag tar inte upp tid med att lära mig maskiner jag vet hur det funkar, för det är ju mitt gym. Jag ockuperar och blockerar inga maskiner genom att stå och prata med med folk till höger och vänster, jag tar inte upp onödig plats på parkeringen. Jag tränar ju där, de är ju mitt gym.
Hur ska jag hinna med att springa den där sträckan i det där tempot som jag ALLTID springer innan ett pass. Hur ska jag kunna göra just den övningen på just den maskinen om maskinen redan är upptagen, det är den ju ALDRIG annars. Ska jag behöva ändra på min träning på mitt gym för att någon ny ska få träna på min tid, jag tror inte det. Jag ska minsann prata med någon om det här, det är ju faktiskt mitt gym. Tänk dig själv att få ändra på ditt sätt att träna göra övningar i fel ordning eller kanske till och med göra helt nya övningar bara för att någon nykomling sitter där och tar upp din plats när det är helt klart är din tur att ha just den maskinen, för det är ju ditt gym. Skulle inte du också hitta någon att prata med det om?
Vänta bara, snart är allt tillbaka till det normala igen, nu när jag har kastat om dagarna och jag får springa lite fortare på löpbandet för att hinna med mitt nya favorit pass, eftersom mina andra nya favorit övningar tar lite längre tid än förut. Jag gillar rutiner, när saker är som vanligt och flyter på, så man slipper att tänka på vad man ska göra. Vilken tur att man inte kan tacka några gym-terrorist för det, de är bara i vägen så man hela tiden får flytta på sig och testa nya saker som man absolut inte har varken tid eller lust att göra. Nä, fy för gym-terrorister. [Evernote]
Jag vill börja med att säga att ingen blev allvarligt skadad vi skrivandet av detta inlägg.
I går gick jag på semester i en vecka och då tänkte jag att nu ska här tränas och ha det bra. Gårdagen började med att jag vaknade vid 7:30-tiden och jag gick upp, satte på kaffe, satte mig vid datorn för att läsa nyheter, twitter och facebook och funderade på om jag skulle börja med en morgonjogg. Nej, inte ännu tänkte jag, jag har ju faktiskt semester och jag ska ha ett s-core pass på gymmet senare på eftermiddagen. Dagen gick och jag blev bra mer laddat till att gå på gymmet och utföra mitt pass och den träning jag planerade innan passet, bland annat lite uppvärmning på löpbandet i 5 km.
Klockan 16:00 – 16:30 ungefär gick barnen ut för att åka lite pulka, och det är nu det händer,känsliga läsare kan hålla för ögonen. Telefonen ringer och det är sonen, jag hör hur dottern gråter i bakgrunden.
-Hej pappa, F har ramlat av pulkan och slagit i ryggen.
Samtidigt som det här händer kommer en man som bor i området förbi och ser allt (tror jag), jag får prata med honom och förklara att vi bor runt hörnet i från där de är och vi redan är på väg (frugan) han tycker det ser illa ut och har redan ringt efter ambulans. Efter ett litet tag ringer frugan och ber mig att jag också ska komma dit och jag tar på mig och går i väg. efter ca 10 –15 min efter det att jag kommer så kommer ambulansen bed blåljus och sirener. Medans ambulanspersonalen tog hand om min dotter sprang jag hem för att hämta bilen så jag kunde följa efter till sjukhuset, och samtidigt passade jag på att avboka mitt pass för det vet jag, hamnar man på akuten så får man vänta.
På sjukhuset tar de hand om min dotter på bästa möjliga sett, men det är en väntan. Vi kom in vid 17-tiden och kom inte upp till röntgen för en kl.19:15, och bara det tog närmare en timma att genomföra, och sedan vänta på att läkare skulle bedöma bilderna. Ok, tänkte jag, gymmet har självbetjäning fram till kl. 23:00 så jag kan nog ta ett snabb pass när vi kommer hem. vid 21-tiden kommer läkaren och ger oss nyheterna att det finns inga fel på ryggen, men, bilderna på nacken måste göras om för de blev inget bra. F befrias från spineboarden men får behålla nackkragen på och det vara bara att bege sig upp till röntgen igen för en ny sittning. Nu blev vänta lång, vi har inte ätit eller druckit sedan 14:30-tiden (jag har druckit vatten, men F har det inte) så vi är rejält hungriga oh törstiga. läkaren säger att de ska skynda sig och F kan börja röra på sig vilket faktiskt gör henne mer rastlös. Till slut kommer läkaren och befriar F från nackkragen och säger att det inte finns något fel på nacken och vi får åka hem. Visst har hon ont i sin rygg idag, hon blev ju trots allt rejält mörbultad.
När vi steg i genom dörren var klockan 23:55 så om jag skulle försöka mig på något tränings- eller löp pass denna dag så hade det inte blivit längre än 5 minuter. Man kan väl snabbt konstatera att det var inte så här jag hade planerat min första träningsdag för året. I stället för löpning, styrketräning och s-core så blev det, ingenting. Hade det inte varit för att min dotter mår bra så hade jag inte skrivit inlägget som jag gjort det.
Då var det dags att summera året som gått. Nu är bara frågan hur det ska summeras. Jag börjar väl från början som man ska göra. Bara för att den här bloggen började sitt liv i i juli 2010 betyder det inte att bloggen inte har funnits förut. Den är nämligen an avknoppning utav det som var gamla artfors.se och som sedemera blev artfors.se där jag särade på mina intressen i flera olika bloggar vilken den här är den mest aktiva.
Domänen
Det här var även året då det var dags att ”flytta ut” från artfors.se och skaffa en egen domän till Springa långt, springa brett. Det fick bli en så enkel adress som http://springlangt.se så har du kvar den gamla adressen som var (och är) springa.artfors.se så gör inte det så mycket då allt fortfrande liggger kvar under artfors.se
Träningsdagböcker och GPS-loggning
I år har jag nog testat alla tänkbara träningsdagböcker och GPS-loggningsprogram både mobila och på nätet. Men det är en som jag alltid har hållit kvar vid och alltid kommer att hålla kvar vid och det är jogg.se, som i år har fått sig en välbehövlig uppdatering i både funktioner och design. Det med förde att man kände en nytändning för att logga sina rundor igen.
Runnersworld slog sig ihop med Shapelink och gav att sina prenumeranter tillgång till shapelinks premiumdagbok och då blev det här min primära träningsdagbok och samtidigt övergav jag alla de andra jag testat under året som de som har mobilapplikationer. När det gäller dessa så har jag testat nästan all som finns. Det började med Wayfinder active, som inte finns kvar. Nokia sports tracker, Cardio traniner övergav jag, Runkeeper och Endomondo kan hända att jag använder i mellan åt, men det var i och med inköpet utav en…
Garmin forerunner 305
Som mitt löparliv började på riktigt. Jag förstår inte har jag har klarat mig utan i alla dessa år. Att den pryl kan vara så perfekt för sitt syfte som min Garmin är svårt att hitta. man kan väl säga att det var nu som jag verkligen började ta löpningen på riktigt allvar. Och är det så att man går i tankarna att köpa en teknisk pryl år 2011 och man är löpare så är det en Garmin forerunner man ska köpa, man kommer inte att bli besviken.
Längre pass
I slutet på året så förlängde jag mina pass med 100 %. I stället för att köra med 5 km som standard längd på mina pass så valde jag att förlänga dessa till 10 km. så nu mera kör jag bara 5 km pass på gymmets löpband, vilka de och har blivit färre av. För i ärlighetens namn så är det så tråkigt att springa inomhus, det händer ju inget. Det här tar mig inte helt osökt in på vinterträningen som ven den mestadels har bedrivits utomhus efter att jag uppdaterade min vintergarderob med en ny jacka, buff, nya vantar och framför allt med ett par…
Icebug
Här är ett par skor som jag anser är ett måste för alla löpare som vintertränar utomhus. Även här har jag inte förstått hur jag har klart mig utan innan jag provade. Man behöver inte tänka på var man sätter fötterna utan det är bra att kör som vanligt.
1kr/km
Ett av de stora projekten jag get mig på under året är att skänka pengar till Cancerfonden och det genom att skänka 1 kr per kilometer jag springer, till insamlingen 1kr/km.se som en av de bloggar jag följer har startat. ett annat ganska så stort projekt detta år var transportlöpning. Hade de inte varit för att jag vid vissa tillfällen kände det tvunget än roligt så hade jag fortsatt men det är bra till att ta nya tag i år.
Triathlon
2010 var året som även för första gången var och tittade på och genomförde ett triathlon. Det hela började faktiskt 2009 då jag fick höra talas om Tjörn triathlon ett halvt triathlon som jag faktiskt hade en tanke att försöka mig på att genomföra någon gång. Det här ledde naturligtvis till att man ville testa i alla fall en gång. Så i slutet av oktober gick jag och en kompis in i simhallen för att genomföra ett triahlon innomhus i bassäng, på träningscykel och på löpband. Eftersom det här bara var ett test så hade vi bestämt distanserna 400 m simning, 30 km cykel och 5 km löpning. Men eftersom det inte fanns något löpband här fick vi ge oss ut och springa i elljusspåret i t-shirt och badbyxor, det var kallt redan då ute. Detta slutade med jag fick skavsår på bröstvårtorna som gjorde ont i en vecka efteråt.
Loppen
Året som gick har även var det år jag har genomfört flest lopp det startade med Göteborgsvarvet gick vidare till Blodomloppet, Midnattsloppet, en Ultraintervall och avslutades med Sylvesterloppet på självaste nyårsafton. Det här är även det året som jag på allvar bestämde mig för att genomföra New York City Marathon 2013, det år jag fyller 40.
1000 km
Eftersom jag tagit min löpning på allvar det här året så har det blit en och annan kilometer under bältet. Närmare bestämt 1066,3 km det här gav mig en tredje plats på kommunlistan på jogg.se, alltså jag är i topp 3 i min kommun när det gäller att springa långt under året.
2011
Året 2010 genomförde jag fler lopp än vad jag gjort tidigare, jag började skänka pengar genom min löpning, förlängde min vanliga runda, bestämde mig för NYCM, sprang tredje längst i Stenungsund och skaffade mig en Garmin. Vad har då 2011 att bjuda på tro? En sak är säkert, jag ska slå 1000 km med 100% det här året, jag ska avancera min träning så jag blir bättre, starkare och snabbare och jag ska sätta personbästa på 10 km. Det är vad jag har att se fram emot i år plus en massa annat roligt som har med träning och speciellt löpning att göra. Hur kommer ditt tränings år 2011 att se ut?
Då var det äntligen avklarat, Bodybalance. Efter att jag 
Mellan Bodybalance passet och det S-core pass jag också hade bokat hade jag lite tid att slå ihjäl, ca 1 timma. det spenderade jag med att för en gångs skull köra ett löp pass på löpbandet som var riktigt skönt och roligt. Ett stegrings pass på 10.48 km. Tyvärr glömde jag att kolla i vilket tempo jag hade utan jag körde på löpbandets fartsystem där jag gick från 10,5 i uppvärmningen till att avsluta i 13,5. Jag tror det är km/h som gäller men som sagt var jag vet inte.
Den här veckan ser ut som om den inte kommer att bjuda på några extravaganser över huvudtaget. Det ser till och med ut som om det kommer att bli en sådan där varannan dags vecka. Frågan är om jag fortfarande är trött efter förra helgens bravader eller om det bara är en sådan vecka.
I morgon lördag SKA jag äntligen få prova på Bodybalance. Passet är bokat och klockan är redan ställd, nu får inget stoppa mig. Men det här är som de säger en helt annan historia.
Åter till Sälen och min rumpa. På väg hem var vi bara tvungna att stanna till vid Stadium Outlet i Sälen, Alla sporter 40-70% billigare deklarerade skyltarna vid butiken, och gissa om jag blev besviken. Jo, jag var fullt medveten om att de skulle ha övervägande skidinspirerat utbud men mycket mer än så var det faktiskt inte ett par skor eller två och lite kläder som inte hade med skidor att gör.
