Ingen Michael Phelps, men endå.

Idag har jag alltså för förta gången i mitt liv gått i väg till en simhall endast för att simträna. Inga ungar att bada med, inget badande själv utan ren simträning.

Tanken var att jag skulle simma 1000m. Vår simhall har en 25m basäng så det betyder 40 längder, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Eftersom det är ett triathlon jag har börjat träna för så är det crawl som gäller i första hand.

Mina simkunskaper är väl som de flestas, medelmåttiga. Som sagt så har jag aldrig simtränat tidigare så det här skulle bli spännande.

De första 5–6 längderna gick utan problem. Det var där efter som jag fick ”problem”. Jag var ganska trött och armarna hade börjat värka så jag fick dela upp passet lite. Två längder, vila, två längder. Så fortsatte jag tills jag hade klarat 20 längder, hälften av planerat pass och 500m. Jag fortsatte sedan med att köra vanligt bröstsim i 10 längder i den så kallade motionsbanan. Det är ett avdelat stycke av bassängen på ca tre banor där man motionsimmar i varv. Crawlen körde jag i den bana de kallar för snabbanan. 10 längder kvar och dessa fick bli lite av ett teknikpass. Det enda jag koncentrerade mig under dessa 10 längder var ur jag förde mig i vattnet. Andning och crawl.

Jag måste enda säga att jag är ganska stolt över att jag klarade simma 1000m som mitt första simpass, enligt mig gick det över förväntan.

Förutom att jag behöver öva mer, och öva upp styrkan i mina axlar så är det teknik och andning som är det primära. En sak står i alla fall klart, jag kommer inte behöva dricka något de kommande veckorna för de gånger jag inte klarade av att andas ovanför vattnet svalde jag ungefär halva bassängen